Aktuell information: Vanliga frågor och svar inför din resa med anledning av coronaviruset

2019-12-19

Turism som den borde vara

För tio år sedan åkte vi för första gången till orten Postira på ön Brac i Kroatien. En liten, mysig ort med härlig pittoresk bykänsla. På hotellets restaurang jobbade Toni, en man i 40- årsåldern som är född och uppvuxen i en by några kilometer från Postira. När turistsäsongen drar igång arbetar Toni som servitör och under resten av året är han fullt upptagen med arbete på sin gård, där han bor med sin fru och deras tre barn. På gården har de lamm och kycklingar samt en stor vingård och olivodling. Ett av hans barn, Jure som då var 15 år gammal, sommarjobbade i restaurangen. Hans arbete bestod huvudsakligen av enklare sysslor såsom att plocka tallrikar, städa bord osv. Varje sommar återvänder vi till samma ort och varje sommar träffar vi Toni och Jure på hotellets restaurang.

Under åren som gått har vi småpratat en hel del under våra luncher och middagar. På så vis har vi fått reda på mycket om livet på ön och inte minst om människorna som bor och lever där. Bland annat har vi fått veta att den goda olivoljan som serveras på restaurangen kommer från Tonis egna oliver. Vissa år, när vinskörden varit ovanligt bra kunde vi året efter beställa husets vin och då serveras vin från Tonis egen vingård. Han berättar gärna om vindruvorna Zinfandel,Syrah och Plavac Mali, men alla de andra hemligheterna om produktionen behåller han för sig själv.

Sonen Jure, som hjälper till i restaurangen, växer upp i takt med att åren går. En sommar får vi veta att han har kommit in på läkarlinjen på Universitetet i Zagreb, men varje sommar är han hemma på ön Brac och hjälper till som servitör.  Vi fortsätter att träffa dem varje sommar och får höra att Jure är en av toppstudenterna i sin klass. Jure själv gör inte gärna någon stor grej av det, men mitt på dan - när de har rast på restaurangen, kan man se Jure promenera till närmsta strand med badhandduk och en tjock bok, som uppenbart verkar vara litteratur från hans utbildning, i handen. Då förstår man att han inte får särskilt mycket sommarlov från sina studier.

Nu har Jure hunnit bli 25 år och går sista året i läkarutbildningen. Vi får se om vi träffar honom på restaurangen nästa sommar eller om han arbetar som läkare på något av landets sjukhus. Det blir tomt om han inte är där, vi har ju träffat honom så många år, men samtidigt är vi stolta över hans framgångar och gläds med honom och hans familj. 

I Kroatien möter man servicepersonal (servitörer, receptionister, kockar, chaufförer etc) som i de allra flesta fall också är lokalbefolkning. Att arbeta med turism och möta turister är yrken som går i generationer, och kunskapen om orten och lokalsamhället som detta ger, är verkligen genuin. Det skapar en alldeles särskild atmosfär och känsla av äkthet, som är svår att hitta på många andra turistdestinationer. Min berättelse om Toni och Juri är bara ett exempel, men icke desto mindre visar den på något alldeles särskilt. 

Haris Nuspahic 
Marknadschef på Kroatienspecialisten